Bakgrund om den svenska modellen för skogsbruk

Alla länder har olika förutsättningar för brukande av skogen. Olika naturgeografiska, klimatologiska, historiska, biologiska, sociala och marknadsmässiga förutsättningar skapar ramverket för brukandet av skogen.

De svenska skogarna ligger i huvudsak i den västra delen av den boreala taigan, där Tall (Pinus sylvestris) och Gran (Picea abies) dominerar med betydande inslag av framförallt Björkarter (Betula pendula och pubescens) och Asp (Populus tremula) och mindre inblandning med bl.a. Sälg (Salix caprea), Rönn (Sorbus aucuparia) och Alarter (Alnus glutinosa och incana). I de Södra delarna av Sverige övergår skogen främst längs kusterna i mer nemoralt dominerad skog med betydande inslag av Bok (Fagus sylvatia), Ekarter (Quercus robur och petraea), och inslag av bl.a. lönn (Acer platanoides), Lind (Tilia cordata), Alm (Ulmus glabra). Foto: Carl Johan Erikson

Kort historik

Den svenska skogen varit hårt nyttjad länge och redan under andra hälften av 1800-talet var skogen i hela Sverige hårt huggen och de flesta grova träd hade gått till skogsindustrin eller till ved och träkol. Stora skogsarealer hade avverkats för svedjebruk och ersatts av betesmark.

Under 1900-talet restaurerades skogen och från 1950-talet fram till slutet av 1980-talet bedrevs skogsbruket mycket intensivt med målet att i första hand skapa virke för den växande skogsindustrin. Detta ledde till snabbt ökande virkesförråd och en allt högre tillväxt, men också motstånd från en engagerad allmänhet som tyckte att de då stora hyggena påverkade landskapet negativt. Under 1980-talet ifrågasattes också skogsbruket utifrån dess påverkan på den biologiska mångfalden.

Skogsbete - en vanlig syn i Sverige fram till andra världskriget. Foto: SLU Skogsbiblioteket

Detta ledde så småningom fram till 1994 års skogsvårdslag som innebar att produktion och miljö skulle vara likställda. Skogspolitiken har sedan utvecklats vidare och i överenskommelser mellan staten och skogsbruket har grunderna för den svenska skogsbruksmodellen slagits fast. Denna innebär i korthet att staten skall stå för de stora kostsamma formella avsättningarna och ersätta markägarna. Skogsägarna skall istället frivilligt och gemensamt sätta av 900.000 ha skog med höga miljövärden, då mindre områden med en storlek på mellan 0,5 och 20 ha (gula rutan i triangeln). Idag är ca 1.350.000 ha skog frivilligt avsatt varav merparten har höga miljövärden (Skogsstyrelsen 2012). Foto: Tomas Thuresson