Fakta om den svenska modellen för skogsbruk

Den svenska modellen för skogsbruk med kombinationen av reservatsavsättningar, frivilliga avsättningar och generella hänsyn skall säkerställa den biologiska mångfalden i ett landskapsperspektiv samtidigt som en hög och värdefull skogsproduktion och sociala värden bevaras och utvecklas.

De tre pelarna för naturvårdshänsyn

1994 års skogsvårdslag innebar att produktion och miljö skulle vara likställda. Skogspolitiken har sedan utvecklats vidare och i överenskommelser mellan staten och skogsbruket har grunderna för den svenska skogsbruksmodellen slagits fast. Denna innebär i korthet att staten skall stå för de stora kostsamma formella avsättningarna (bruna triangeln) och ersätta markägarna.

Skogsägarna skall frivilligt och gemensamt sätta av 900.000 ha skog med höga miljövärden, då mindre områden med en storlek på mellan 0,5 och 20 ha (blå rutan i triangeln). Idag är ca 1.350.000 ha skog frivilligt avsatt varav merparten har höga miljövärden (Skogsstyrelsen 2012).

Dessutom skall man på all brukad skog ta så kallad generell hänsyn, där man i samband med avverkning sparar värdefulla träd och träddungar, skapa död ved, undviker markskador, särskilt nära vatten, tar sociala hänsyn, m.m. Denna grundpelare i den svenska modellen innebär i praktiken att ca 10 % av virkesvolymen lämnas i snitt i de föryngringsavverkade objekten.

Länkar till certifieringsorganisationer
Forest Stewardship Council (FSC)
Programme of the Endorsement of Forest Certification schemes (PEFC)